Hej!
Jag vet inte riktigt för vem jag skriver den här bloggen, men jag tror att det mestadels är för mig och de runt omkring mig.
För min del är det ett bra sätt att skriva av sig och för de i min närhet är det nog bra att läsa vad jag går igenom så att de vet varför jag är som jag är just nu.
Jag har som några av er vet en ätstörning, närmare bestämt anorexia nervosa.
Jag antar att de flesta av er vet vad det är, men för er som inte vet det kommer det lite fakta här:
På 1177 står det följande om anorexia:
"Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock även om man väger mindre än andra. Man är mycket rädd för att gå upp i vikt och tänker ständigt på vad man ska eller inte ska äta
.Anorexi är vanligast bland flickor i tonåren och unga kvinnor, men även pojkar och vuxna får anorexi. Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person. Oftast är det flera saker som spelar in. Slankhetsideal i tidningar, reklam och annan media bidrar, men ätstörningar är oftast ett symtom på något annat, exempelvis låg självkänsla. Ofta är sjukdomen kopplad till höga prestationskrav och en vilja att ha kontroll för att kunna handskas med svåra känslor.
Anorexi börjar oftast med att man bantar. Händelser under uppväxten eller en plötslig kris kan utlösa bantningen.
Anorexi kan vara livshotande om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska."
Jag har mer eller mindre lidit av detta i 3 år och jag har påbörjat behandlingen 1 gång tidigare, men slutat för att jag inte tyckte att de gjorde tillräckligt mycket för att hjälpa mig.
idag var jag en än gång på BUP (barn och ungdomsspyk). Denna gång var det inte frivilligt utan påtvingat av en jävligt jobbig, men orolig mamma. Jag träffade en läkare, sjuksyrra och en psykolog. De gick igenom lite av det jag hade sagt senast jag var där (i september förra året), gjorde en läkarundersökning och så det jobbigaste: vägningen!!
Senast jag var där visade deras våg att jag vägde 55.5 kg, idag visade den 53,9 kg, vilket gjorde mig glad, men gjorde dem lite förtvivlade.
Nästa steg blir att träffa en dietist och sen får vi se hur det går ...
Ni får gärna lämna kommentarer och fråga frågor om ni har några, men mest av allt vill jag bara att ni ska veta vad som försiggår i mitt liv och varför jag kanske inte är på topp just nu ..
Sorry att inlägget blev så långt! :/
Puss och kram
